Tidiga fastboende på Mjölkö /Anders Cronlund

Förutom arrendatorfamiljer med barn bodde kortare och längre tider ogifta drängar och pigor på ön. Ibland anges i kyrkböckerna även boende med titeln arbetare med hustru och barn. Gården arrenderades från Margretelunds Gods fram till 1929 då den liksom sportstugetomterna avstyckades från godset. Före 1827 anges inte titeln arrendator, men eftersom Per Persson respektive Cajsa Ham? har drängar och pigor får de betraktas som arrendatorer. Födelseår ges inom parentes.

1787–1805 anger husförhörslängderna Per Persson (1752) med hustrun Anna Jansdotter som skrivna på ön. Tre döttrar upptas liksom en dräng och piga. Totalt 10 bofasta. Följande fyra år finns i stället änkan Cajsa Ham?? (1738) samt ytterligare 9 personer upptagna. Mellan 1810–1826 saknas uppgifter om boende på Mjölkö i aktuella kyrkböcker, men 1827–38 är Anders Malmström (1786) med hustrun Christina Hjerpe arrendatorer på gården. De har barn (varierande antal anges) samt flera pigor och drängar. De följande fem åren drivs gården av änkan Hjerpe och 1845–50 är hon fortfarande arrendator, nu tillsammans med Per Ersson (1791). Hans son Per Ersson Gran (1812) övertar arrendet efter Hjerpe och behåller det till 1865, först med hustrun Sofia Malmström (dotter till Anders och Christina) och från 1852 som änkling.

Efter Gran tar Carl Andersson (1837) över arrendet och behåller det i knappt 25 år först ensam senare tillsammans med hustrun Mathilda Johansdotter. Sammanlagt finns nu 18 bofasta. Före detta arrendatorn Gran bor kvar liksom Brita Stina Gustavsdotter (skattebondeänka, avliden 1880) samt hennes son August Vilhelm Andersson. 1881–85 finns vid sidan av Carl Andersson även sonen August Vilhelm Andersson (1851) med sin hustru Charlotta Nicolaidotter antecknad som arrendator. Enligt uppgift från Kvarne (se Ancis text Tack farmor Anna och farfar Birger) skulle det funnits ytterligare en gård vid Älgslätten. August och Charlotta behåller nu öns enda arrende till 1914. De kommande 10 åren finns åter två arrendatorer. August Rudolf Andersson (1882), som är son till August och Charlotta, med hustrun Eva Gustafsdotter samt Frans Karlsson (1868) med hustrun Jenny Gustafsson. Från 1925 finns endast en arrendator, nämligen Sven Eriksson (1889) med hustrun Hulda.

På Helgö (Elgö), Betsö och Fåglarö (Foglarö) fanns också gårdar. På Betsö hette arrendatorn Karl Karlsson. Sven var dräng på gården och gifte sig senare med arrendatorns dotter Hulda (1887). Innan Mjölkö arrenderade Sven och Hulda gården på Helgö från 1913. De får sex barn varav Valborg (Jansson) och Holger Brintler, gift med Irma, blir fastboende. När familjen Hamnholm övertar gården 1945 flyttar Sven och Hulda tillsammans med sonen Arnold till Alskäret nära Betsö. De tog då bland annat med sig kofärjan, en rektangulär pråm om 4 x 5 meter med halvmeterhöga fribord. På 50-talet, när Hamnholms kor skulle över till Isätravik för att betäckas, åkte jag och min kusin Lasse med Johan och hämtade den. Kon som skulle fraktas klev ombord på stranden nedanför tvättstugan. Innan återlämnandet måste koskiten spolas bort.

I Församlingsboken 1924–35 upptas 41 fastboende: arrendatorer, drängar, pigor, fiskare, skogs- och byggnadsarbetare. En av dessa är Sven Jansson (1899) gift med Linnea (som Pär Waldelius skriver om) som var dräng hos Erikssons innan han blev egen fiskare på Annero. Sven var även den som hade uppdraget att gå runt i stugorna och läsa av elmätarna när ön elektrifierats. Av de fastboende har jag, vid sidan av Sven och Huldas barn, Sven och Linnea träffat byggnadsarbetaren Karl Lundin ”Ludde”, gift med Julia och boende i ett gult tvåvåningshus på en innertomt på Älgslättsvägen. Lundin kom från Flaxenvik där han varit rättare hos gårdens ägare Josef Vistedt. På äldre dar skjutsade han sommargäster med sin båt, en stor klinkbyggd livräddningsbåt. Vid en hämtning vid Ångbåtsbryggan frågade gästerna vad de skulle sitta på – sitt på arselet det gör jag, sa Ludde. Även Edvin Jansson, då skogsarbetare och senare gift med Valborg har jag träffat många gånger. Mitt jobb var ofta att hämta strömming i Janssons källare, inslagen i tidningspapper. Ett vagt minne säger mig att den kostade 2.25 per kilo. Valborg, som min mamma känt sedan barnsben, och Edvin ingick tillsammans med mina föräldrar, min moster och morbror och några andra Mjölköbor i ”Rotmosgänget”, som träffades växelvis hos varandra på 60-talet. Även Thyra Olofsson minns jag från att jag skickades till henne för att hämta beställda svarta vinbär några tomter söder om Älgslättsbryggan.

1945 övertogs gården av Johan Hamnholm (1895–1983) och hustrun Maja med sonen Egil, dottern Ingrid och Johans mor Agneta. De hade flytt undan Sovjetarmén från Ormsö i Estland i den båt med vilken Johan och Egil länge fraktade sommargäster från fastlandet när bilåkandet kommit i gång. Båten låg efter att en ny träbåt tagits i bruk länge uppochner på vedbacken söder om tvättstugan. Egil, som var inredningssnickare, var den som moderniserade jordbruket med nytt hönshus (den sydligaste huskroppen), som ersatte det äldre nära jordkällaren, skaffade mjölkmaskin, nya vagnar med gummihjul och ersatte hästarna med traktor. Jag minns när det kom kycklingar i pappkartonger med Waxholmsbåten och när ”konditorn” i huset närmast Söderviken skänkte säckar med kaksmulor till hönsen.
Anders Cronlund, född 1943