Jag är på väg hem över Trälhavet från Waxholm med min nya båt.

Det är mitt i värmeböljan i juli 2005, sjön ligger som en spegel, men något stort och mörkt ligger still långt fram där det normalt brukar finnas enbart fritidsbåtar. Jag kommer närmare och ser att det är Viking Lines flaggskepp Cinderella som ligger för ankar strax norr om Trälhavsgrunden. När stora fartyg ligger för ankar brukar det betyda att något gått fel.

Minns Sea Wind som försökte lägga till vid Irmas brygga! Och Birger Jarl , Ånedinlinjen som rammade Älgö.

Jag har en bärbar VHF med mej i båten och som den goda sjöfarare jag försöker vara anropar jag bryggan på fartyget på nöd- och anropskanal 16. Jag får omedelbart svar och frågar om det är problem. Den som svarar säger på klingande finlandssvenska: ”Varför undrar du det?”
Jag svarar att jag undrar eftersom detta stora skepp ankrat utanför farleden på vatten med osäkert angivet djup.

Kaptenen berättar då att dom brukar göra så ibland, när vädret är vackert och när man vunnit lite tid. Det blir dans på övre däck i den begynnande skymningen till passagerarnas glädje. Det är inte ofta förhållandena är så gynnsamma, tre gånger om året i bästa fall.

Jag ser mitt tips till Aftonbladet om roderhaveri, grundstötning osv. fladdra iväg i den obefintliga vinden.

Det är en mäktig upplevelse att kunna gå så nära ett fartyg i denna storlek och det kan ju bara ske vid ett liknande tillfälle. Det var ju skönt att allt var för nöjes skull!

Obs, jag är inte köpt av Viking Line, utan detta är en oberoende skildring av detsom verkligen skedde…

Lars Holte