Min mormor Axelina Johansson (1881–1965) och hennes make Carl Johansson (1882 – 1926) hyrde mellan 1913–1917 den lilla röda stugan på kullen norr om Mjölkö gård. De var de första dokumenterade sommargästerna på ön. I släkten gick stugan ibland under namnet Maghognyhyddan och finns på ett vykort från 50-talet. Gården arrenderades då under Margretelunds gods av August Andersson och hans hustru Charlotta Nikolaidotter med fem barn, dräng och piga. 1918 – 1925 hyrde familjen Johansson av arrendatorn Sven Eriksson och hans hustru Hulda på den närbelägna Elgön (i kyrkböcker benämnt Helgö). När Eriksson 1925 tog över arrendet på Mjölkö från dåvarande arrendatorn Frans Karlsson och hans hustru Jenny återvände familjen Johansson till stugan på Mjölkö. Mormor hade tre barn, Karin, Elsa och Arne födda 1910–13. De kom alla att ha Mjölkö som fritidsviste så gått som hela livet.
När mormor avlidit tog Arne, gift med Inez, över hyreskontraktet och när han avled 1982 tog barnbarnet Jan över tills han avflyttade 2021. Karin, som gift sig med Gösta Carlsson, byggde runt 1940 ett eget hus på berget mitt emot gamla festplatsen (tomt 1:59), benämnt Högbo. Tomten såldes 1945 för att få loss medel till ett villabygge i Örby. Efter Högbo hyrde familjen det ytterst lilla huset närmast Mahognyhyddan, placerat ovanpå potatiskällaren. När dåvarande gårdsägaren Hamnholms nya gula hus stod klart 1952 flyttade familjen in i kök och rum i den gamla huvudbyggnaden, Vid den tiden stod separatorn kvar i förstugan liksom bonaden ”Det saltet vi mala i ungdomens år ger styrka och glädje för kommande år”. På övervåningen hyrde familjen Ryman med son och dotter under det att salen i södra delen av huset stod oanvänd. Elsa gifte sig 1936 med min far, Evert Cronlund, som 1929 byggt sommarstugan Mossebo på Norra stigen (tomt 131). Carlssons avflyttade 1963 till ett eget hus nära Vettershaga.
Axelina skrev minnesanteckningar från den hyrda stugan mellan 1940 – 1959. Sonsonen Per har nyligen renskrivit hennes anteckningar, som omfattar vårar och höstar – under sommarmånaderna togs tiden upp av annat och december till mars finns endast endagsbesök nedtecknade. Vårgörat under 40-talet bestod av att piska vinterfukten ur sängkläder, plocka nässlor, gräva om rabatter och plantera solrosfrön samt fernissa Arnes båt i väntan på sjösättning. Höstarna upptogs av att plocka lingon och nypon – inte sällan 30 liter nypon. En speciell notering är från juni 1943: ”De har börjat med tennisbanan”. Banan, nära nuvarande klubbhuset blev aldrig klar, men stängselstöden står kvar.
Även Per har minnen från tiden hon hyrde stugan av Erikssons. Familjen hade kaninburar på planen vid nuvarande flaggstången. Kaniner var ju mat under kriget. ”Jag kommer ihåg hur Arnold (son i huset) slaktade kaniner på gårdsplan vid gamla hönshuset, nära jordkällaren. Han hade lagt upp en tjock planka på några bockar där han lade upp en kanin i taget och högg huvudet av den med en yxa. Jag minns högen med avhuggna kaninhuvuden som låg i en hög på marken och stirrade på mig.”
Två anteckningar från krigsåren är anmärkningsvärda, dels att Waxholmsbåtarna trafikerade ön med flera dagliga turer från Strömkajen året runt, dels att det pågående kriget inte nämns förutom fredsdagen, måndagen den 7 maj 1945: ”En stor dag, Tysklands kapitulation. Valborg (dotter till Erikssons på gården, bofast och gift med Edvin Jansson) bjöd på frukost, jag sydde på min rock, men mest lyssnade vi på radio. Valborg i glädjen bjöd även på middag, kom hem i stugan kl. 8. Vackert väder, sol”.
Under krigsåren var framför allt Östan, Sunnan, Tuppen, Viking, Vaxholm II, Östanå I och II i trafik på Mjölkö. Tuppen var ett smeknamn på Åkers Kanal, som från och med 1934 satts in på traden från att tidigare gått från Stockholm via Vaxholm, Margretelund och Åkersberga till Brottby. Samtliga utan Östanå I (Strömmabolaget) och Åkers kanal (privatägd) skrotades på 50-talet.
1951 antecknar Axelina att hon åkt ”sjöbuss” till Mjölkö. De tre sjöbussarna i mahogny Möja, Sandö och Husarö hade byggts i slutet av 40-talet på Fisksätra varv. Farten var 17 knop och med snabba brygganlöp kortades restiderna från stan. En annan beskriven rutt 1953 gick med tåg från Östra station till Åkersberga följt av byte till buss med stopp ett par kilometer från Flaxenvik och ändhållplats vid Härsbacka, Isättravik. Waxholmsbolaget krånglade med något.
De tre syskonen med sina respektive umgicks intensivt under krigsåren. Man sågs i Mahognyhyddan eller på Högbo eller Mossebo. Kalla senvinterdagar övernattade de hos Valborg, som var jämnårig med syskonen. I stugan kunde det vara minus 7 grader vid ankomst och minus 20 ute – de kalla krigsvintrarna. Efter intensivt eldande kom temperaturen upp till 12–14 grader på kvällen för att sjunka till 8 på morgonen. Festerna var enkla men frekventa. Stekt strömming och glödstekt sill (urvattnad saltsill som i halster läggs på spisglöden) var basfödan, ibland avbruten av fläskkotletter. Öl och snaps.
Per är född 1939. Hans första Mjölköminnen är från fyraårsåldern. ”Jag sitter på brunnslocket till den gamla pumpen. Det är högsommar. Framför mig har jag en korg med en lapp och en börs med några småslantar; farmor Axelina har skickat mig att handla hos Eberskölds. Vi är som vanligt på Mjölkö farmor och jag och jag antar att mamma Inez jobbar. Pappa Arne är inkallad på Lidö i Stockholms norra skärgård, det är ju krig i Europa… Farmor har också bett mig att be fru Ebersköld att skriva ner priset på det jag handlar på lappen jag har med mig; hon är känd för att bara ”hugga till med ett pris.”
Några år senare är det saftkalas på Per-dagen den första augusti. ”Alla är där: Uffe (Cronlund), Hasse och Göran (Forsman), Lasse i Anero, Stig och Irene (Jansson) med flera. Vi sitter alltid vid ett stort bord framför den röda stugan. Axelina bjuder på saft och hembakta bullar. När Irene har namnsdag 15 juni, sitter vi i tant Huldas (mamma till Irene) berså ovanför gårdens jordkällare. Vi får köpa saftbiljetter och tant Hulda tittade snett på Lasse i Anero för att han äter så mycket bullar. Rudiment av bersån finns kvar, nu igenvuxen och obrukbar.”
I slutet av 40-talet har pappa Arne skaffat en transistorradio till stugan eftersom den på den tiden saknade elektricitet. ”Farmor Axelina är mycket noga med att bara använda radion för att lyssna på nyheter och väderleksrapporten. Ofta ber hon mig sätta på radion när det är dags. Sen glömmer hon bort att lyssna. När jag stänger av efter nyhetssändningen och vädret brukar hon fråga: Va sa dom för nyheter. En sparsamhet som inte existerar idag.”
I september 1945 inspekterades stugan av gårdens nya ägare, familjen Hamnholm. ”Dagen var vemodig” då dess invånare var osäkra på fortsatt hyreskontrakt. Ett halvår senare var fortsatt boende säkrat, med tillägget att de själva fick ombesörja vedfrågan. Axelina och Arnes familj hade nära kontakter med Hamnholms. 1949 fick sonen Egil Hamnholm låna Arnes bil för att ta sin brud Hilda till bröllopet i Össebygarns kyrka. I september 1954 noterade Axelina Maja Hamnholms 60-årsdag, som firades med en dynamitknall, som ordnats av den sprängkunnige Edvin. Någon vecka efter Majas födelsedag avled maken Johans mor, Agneta. Jag minns Maja spelande cittra på gårdsplan och gammelmor liggande vid någon åkerskant för att hämta andan efter ett krävande arbete. När Elsa fyllde 50 år 1962 var det dags igen för Edvin att skjuta i Mjölköskogen.
Axelinas barnbarn, Ulf, Per, Lars, Anders, Jan och Ann-Mari kom att tillbringa hela barndomen och alla sina skollov på Mjölkö.
Anders Cronlund, född 1943