Anci: Juli 2013, den perfekta sommaren!

Pigg och utvilad efter 3 veckors semester, börjar mina tankar vandra iväg igen. Sista veckan har hela min kropp gått in i koma och jag har i princip bara släpat mig mellan sittplatserna på tomten. Nog så jobbigt när tomten är kuperad.

Under 3 veckor har jag strosat runt på ön och sett massor av nya saker. Min älskade storebror säger att det är bra att ön inte är större än vad den är. Med mitt lokalsinne (obefintliga) skulle jag gått vilse på vilken annan plats som helst. Jag måste dessvärre erkänna att han har helt rätt.

Otroligt vilken aktivitet det är överallt. Det byggs, fejas och pysslas.

Innan jag vandrar vidare på vägarna, måste jag bara uppmärksamma er på några trevliga saker. Som den skvallerkärring jag är (i det här fallet) tänker jag omedelbart och med glädje delge er litet smått och gott.

När jag gått runt på mina ”lämnasopor- och hämtapost promenader” har jag bl.a stannat till i korsningen Mjölkövägen/Badbergsstigen/Älgslättsvägen. Om ni blickar in på tomten med de två bruna husen på kullen, har en stentrappa kommit fram i dager. Den är gjord i natursten och smälter in i naturen helt perfekt. Den som har gjort den, har min beundran. Den är så fin! Kolla nästa gång ni går förbi.

En annan sak som jag också måste nämna är en tomt på Älgslättsvägen jag tidigare skrivit om. Då var det för att man inte såg tomten, endast en öppning i häcken fanns och jag undrade då vad som dolde sig därinne. Nu vet jag!

Häcken har klippts ner i sommar och en stor tomt har uppenbarat sig. På tomten finns flera små hus. En gång leder fram till en liten ”rondell” och sedan fortsätter den fram huset. Tänk, jag kände på mig att det dolde sig en liten skatt bakom häcken! Trevligt att få ta del av tomten.

En dag när jag kom cyklandes stötte jag på Herr Kvarne, vår egen Von Linné. Christer har varit med att skapa boken Upplands Flora. Själv har jag inga gröna fingrar, inte ens ljusgröna, och är därför oerhört imponerad.  Christer har varit länge på ön och hade en massa intressanta saker att berätta. Han var så vänlig och tecknade ner en massa minnen och kom och hälsade på, med pappret i högsta hugg.

Några av er som varit länge på ön, kanske ler igenkännande när jag säger ”Myggsurr”. För de flesta betyder det en sommarplåga, men för de initierade är det bara trevligt. För de som har varit länge på ön, men inte fullt så länge, ler lika igenkännande när jag säger ”Knottsurr”. Historien är att tidigare samlades öns spelkunniga varannan lördag för att spela, sjunga och dansa. Det fanns gott om duktiga musiker på ön och de höll till nere vid ångbåtsbryggan. Det fanns då en enkel scen att uppträda på. Namn som Gunnar Brunnberg, Calle  Jonsson, Björn Mellbom dök upp. De lördagar musikanterna var upptagna på annat håll eller ute på turné (en del var professionella), fick man nöja sig med dans utan levande musik. Spelgänget kallade sig för Myggsurr. Knottsurr – ja det var helt enkelt de yngre förmågorna som kallades sig för det. Det känns om en fortsättning på traditionen nu när Allsången har dragit igång sedan några år tillbaka. Favorit i repris!

Ni som läst om mina tidigare promenader, vet att jag har en fäbless för utedass. Varför vet jag inte, tror inte ens att jag har något speciellt minne i min barndom jag kan hänvisa till. Därför var det extra roligt när Christer berättade att på 50-talet, ja då minsann hade man namn på sina dass här på Mjölkö! Christer var litet osäker på om det var hela ön, men definitivt var det så på Badbergsstigen. Några namn var Gyllene Lejonet, 3:an, En Vän i Nöden, Chardas och Öppet Hela Natten. Jag jublade när jag hörde det här. Nu äntligen kanske jag kan få något uppkallat efter mig. Sedan kom jag att tänka på att det kanske inte är så roligt att ha en toalett uppkallad efter sig….Den där får jag nog fundera på ett tag till.

Är det några som har mer information om det där med dassnamnen, hör gärna av er. Har ni fler namn vore det hemskt kul att få reda på dem också. Själv ska jag fundera djupt och koncentrerat på vad vår toa ska heta! Helgöppet? Bakluckan?

Apropå namn, på riktigt gamla kartor hette den östra delen av ön Ängsön och den västra delen Hästön..

Några som också hade namn på ön, var förstås de 2 hästarna som fanns. Laban och Rosita. Kor har det ju också funnits förstås. De stod i ladan i nere vid ångbåtsbryggan.

Inte så långt från ångbåtsbryggan låg även ett soldattorp byggt 1698. Torpet låg litet längre österut än det lilla, låga helt bedårande huset som ligger där nu. Jag har tyvärr inget namn på någon tapper soldat som höll till i soldattorpet. Men vad jag vet är att det har spekulerats i varför just detta soldattorp undslapp att bli nedbränt till grunden av Ryssen när det begav sig. Anar vi en liten intressant historia här? Kanske någon vet något om torpet. Vad jag vet, så har den familj som bor i nuvarande lilla torp, varit länge på ön. Inte ända från Ryssens tid – men i alla fall några årtionden? Det lilla torp som ligger där idag har, vad jag förstått, varit ett 2-våninghus från början. P.g.a. röta revs övervåningen och kvar finns det låga lilla torpet.

Ja, Christer hade massor att berätta och vi satt länge och språkade över ett glas vin. Varför öarna heter som de gör o.s.v. Varför vägarna har fått namn, har vi Amyhälls gamla ägare att tacka för. Christer berättade att ägaren fick i uppgift att ”namna” vägarna av Vägverket. Är riktigt nöjd med att bo på Badbergsstigen!

Ska nu tillbaka till Grottekvarnen och arbeta men jag återkommer med mer att berätta vid min nästa promenad.

Anci

1:120

PS: Om ni ser en osalig ande ro ute i dimman vid Älgslätten en mörk, blåsig, kulen natt, så kan det vara gamle fiskare Olofsson…. Allt har inte varit frid och fröjd på ön, även tragiska händelser har förekommit….. Huuu!

 

 

 

 

0